Flugfiske

Första gången man kan läsa om flugfisket i litteraturen är omkring året 200 e Kr. Där beskriver greken Claudius Aelian hur man fiskade i älven Astraeus i Makedonien. Krokarna tycks ha varit klädda med röd ull och vaxfärgade tuppfjädrar. Det man fiskade efter tros vara öring, då de beskrivs som att de hade "ett prickigt yttre".

År 1747 utgavs första boken om flugbindning och vid slutet av 1700-talet började tillverkningen av små primitiva rullar. Man lärde sig också att linorna kunde taperas. Främst genom att man tvinnade in mer hästtagel i mitten av linan än i början och slutet av linorna. 

Vid mitten av 1840-talet lyckades en fiolbyggare från Amerika bygga det första splitcane-spöt av hoplimmade smala bamburibbor. Dessa spön var totalt överlägsna de gamla träspöna. Men det tog några år innan de kunde börja masstillverkas, och efter ytterligare något decennium startade engelsmannen Hardy produktionen av kvalitetsspön i England.

Flugfisket genomgick stora förändringar under 1800-talet. Redskapsutveckling, utveckling av nya flugmönster, men inte minst, Flugfisket blev en "snobbsport". Detta höll för övrigt i sig långt in på 1900-talet.

Torrflugfisket blir sakta populärt under 1860-talet och våtflugfisket blev helt passé och ansågs näst intill osportsligt. Torrflugfisket blev populärt inte minst i de engelska kalkströmmarna. Och därmed kan man påstå att dagens torrflugefiske är grundlagt och utvecklat i de sydengelska kalkströmmarna. 

(Fakta hämtade bl a ur Den stora boken om Flugfiske)